varför måste man nödvändigtvis ha en rubrik?
Min blogg kommer nog aldrig bli en blogg som någon vill/orkar läsa. Orkar inte ha en blogg där det känns som att man måste skriva något intressant för att någon vill läsa. Min blogg ska vara en blogg lite ungefär som en dagbok, eller en sida där jag skriver av mig saker. Inte varje dag,utan när jag känner för det. Kommer nu inte att skriva det allra personligaste och mina djupaste tankar, då får jag nog skaffa lösenord. Men tycker någon att det är intressant så läs, om det är någon som känner att dom vill skriva dumma anonyma kommentarer, feel free. Skriver för min skull och ingen annans.
Hade tänkt ägna mitt inlägg åt "vänner som snackar om vänner när dom vännerna inte hör men inte vågar säga något till personen själv". Men kändes lite tråkigt, för att alla vet vad som är rätt egentligen. Men seriöst finns det något mer tjötigt än att sitta och lyssna på någon som snackar om hennes/hans kompis och hennes/hans problem och hur jobbigt det är... Säg det åt den personen det handlar om. Visst personen kanske blir tar det dåligt, men då har man i alla fall varit uppriktig mot personen ifråga istället för att gå och baktala den. Åh vilken ängel jag låter som, nej det är jag verkligen inte. Men jag försöker leva upp till det i alla fall. Jag vill att mina vänner berättar för mig hur dom känner angående mig om det är något som stör sig på. Fine, om någon nu tycker det är äckligt att jag rapar hipp som happ, då kan jag väl hålla igen i närheten av den personen även fast jag tycker det är skönt att bara "set it free" haha ;) skämt åsido! dåligt exempel eller inte, kanske är enklare att be en person sluta rapa i ens närhet än att till exempel be en person sluta prata om sina problem i ens närhet när hon ändå inte gör något åt saken och man är less på att ständigt höra om dem. nämen oj nu blev det ju ett inlägg av detta i alla fall.
Nåväl, det var väl det jag hade att säga.
hate it or love it, call it what you wanna call it ;)
God natt!
ps. kom åt en knapp och så blev det nå knasigt med texten, men den som är smart och nyfiken kommer väl på ett sätt att läsa i alla fall!
äcklig och bakis!
Ja, och den där Koskenkorvan som jag trodde skulle räcka till nästa helg också tog slut igår ändå.
Helt otroligt att jag ens kunde stå på benen!
Jag har för ovanlighetens skull nästan inga minnesluckor som jag titt som tätt brukar ha.
Kanske har det något med att jag drack sprit igår istället för öl.
Berättade min filosofi för min far och hans reaktion blev "Menar du på allvar att du dricker så mycket så du får minnesluckor?!", jaa visst är det hemskt!
Om det ligger någon sanning i min filosofi eller ej så har jag kan jag konstatera en sak, såhär bakis har jag inte varit många gånger i mitt liv. Elins stackars toalett fick ta emot en hel del spya av mig imorse. Tur var att hennes badrumsmatta var mjuk nog att ligga och vila sig på mellan kräkningarna.
Dagen har tillfört seriösa funderingar att hålla mig nykter till jul/nyår, med undantag för födelsedagsfesten och halloween.
Efter alla dessa år av festande har kroppen verkligen börjat säga ifrån. Det första året blev jag väldigt sällan bakis, sedan började det med huvudvärk och såklart lite ångest som topping. Men nu på senaste har bakis för mig fått en helt ny innebörd, det är nästan inte värt det längre. Kan bero på att jag dricker mer och under en längre utsträckning samt att "jag är 18 och får göra som jag vill". Behöver inte oroa mig över att päronen ska komma på att jag har druckit, även om den "rädslan" försvann vid 16års ålder, men lite respekt hade man ändå.
Ska väl ta och börja respektera mig själv mera, skaffa lite självdisciplin och sluta dricka när man har som roligast. klockan är nu tolv på natten och det var ungefär 12 timmar sedan jag vaknade ur min sömn som kändes som att jag vaknade upp efter att ha varit död i 100 år. Har ett allvarligt beslut att ta, och samtidigt som jag skriver detta och menar det så skrattar ändå en liten röst i mitt huvud och säger att det inte kommer bli någon förändring. Nästa helg är det glömt och då är man tillbaka på ruta ett igen...Let's see shall we?
Nu ska jag gå och lägga mig i samma skick som jag vaknade upp i, gammalt smink,ett hår som stinker rök och hud som luktar alkis. En dusch har vidrigt nog inte varit på schema. Den fula och äckliga sanningen, söndagsbikten avslutar jag med en bild på mig om 10 år, yes!
Helt otroligt att jag ens kunde stå på benen!
Jag har för ovanlighetens skull nästan inga minnesluckor som jag titt som tätt brukar ha.
Kanske har det något med att jag drack sprit igår istället för öl.
Berättade min filosofi för min far och hans reaktion blev "Menar du på allvar att du dricker så mycket så du får minnesluckor?!", jaa visst är det hemskt!
Om det ligger någon sanning i min filosofi eller ej så har jag kan jag konstatera en sak, såhär bakis har jag inte varit många gånger i mitt liv. Elins stackars toalett fick ta emot en hel del spya av mig imorse. Tur var att hennes badrumsmatta var mjuk nog att ligga och vila sig på mellan kräkningarna.
Dagen har tillfört seriösa funderingar att hålla mig nykter till jul/nyår, med undantag för födelsedagsfesten och halloween.
Efter alla dessa år av festande har kroppen verkligen börjat säga ifrån. Det första året blev jag väldigt sällan bakis, sedan började det med huvudvärk och såklart lite ångest som topping. Men nu på senaste har bakis för mig fått en helt ny innebörd, det är nästan inte värt det längre. Kan bero på att jag dricker mer och under en längre utsträckning samt att "jag är 18 och får göra som jag vill". Behöver inte oroa mig över att päronen ska komma på att jag har druckit, även om den "rädslan" försvann vid 16års ålder, men lite respekt hade man ändå.
Ska väl ta och börja respektera mig själv mera, skaffa lite självdisciplin och sluta dricka när man har som roligast. klockan är nu tolv på natten och det var ungefär 12 timmar sedan jag vaknade ur min sömn som kändes som att jag vaknade upp efter att ha varit död i 100 år. Har ett allvarligt beslut att ta, och samtidigt som jag skriver detta och menar det så skrattar ändå en liten röst i mitt huvud och säger att det inte kommer bli någon förändring. Nästa helg är det glömt och då är man tillbaka på ruta ett igen...Let's see shall we?
Nu ska jag gå och lägga mig i samma skick som jag vaknade upp i, gammalt smink,ett hår som stinker rök och hud som luktar alkis. En dusch har vidrigt nog inte varit på schema. Den fula och äckliga sanningen, söndagsbikten avslutar jag med en bild på mig om 10 år, yes!
