Har varit hårmodell på en färgningskurs idag och mitt hår är rött!!!!
Hade tänkt mig en kall ljusbrun färg i botten och mellanblond i längderna, visst att gå från mörkbrunt till det kanske är lite svårt på första försöket men jag är låååååångt ifrån och mitt hår är brunt och skiftar i rött/koppar/oranges..mensbajs kan man kalla den..
Färgen i sig är väl inte ful i sig, men det var inte alls vad jag hade tänkt mig och har svårt att finna mig i att jag ska se ut såhär ett tag framöver. Kommer koka av ilska för varje kommentar jag får om att det blev fint.. För det är inte fint på mig..
right now everything is turning blue, right now the sun is trying to kill the moon, and right now I wish I could follow you to the shores of freedom, where no one lives
har just suttit och skrivit ett inlägg i en halvtimme om att jag är så fruktansvärt lat. Sen när jag var klar så skulle jag lägga upp en bild och då försvann det. Men..
Jag är generationen som tror att jag ska få allt serverat på ett silverfat och samtidigt lever jag i en tid där arbetslösheten bland unga är som högst. Vad hände med att kämpa? Hur gör man när man kämpar? Jag ger bara upp, och jag blir galen på mig själv men försöker jag göra något åt det? Jo till en början men sen blir det för jobbigt och jag ger upp. Jag vet att det bara är jag som kan göra något åt det, jag kan ha 100 personer som tror på mig men den enda som egentligen spelar någon roll i slutändan är att jag måste tro på mig själv.
Jag vet att mitt problem är att jag ger upp för lätt.. hur har det blivit så?
Det här blev inte något bra inlägg, det tidigare var bättre, men jag orkar inte skriva det igen. hahaha, åh vad jag är patetisk..
You are your problem, but you're also your solution. I'll keep that in mind!
Honey, the odds go up when you file an application.
Vet inte vad jag ska ta mig till nu? Är jätteglad men samtidigt jättenervös, tänk om jag inte klarar det?
Men nu ska jag fan tro på mig själv, jag ska klara dethär, jag ska våga vilja, sluta vara en feg jävel.
Nu jävlar!!! Going up up up up!
fuck vad jag INTE kommer kunna sova inatt! :p
Tröttare än tröttast sitter jag nu på jobbet och ska snart sätta igång med städningen. Tycker synd om mig själv som måste vara vaken nu, hur fan orkade man med skolan? Då gick jag och la mig ännu senare och klev ändå upp kl 6. Då orkade/hann jag till och med duscha & fixa mig.
Sov förjävligt inatt, och jag vet inte om armarna har gjort såhär ont någonsin. Detta måste kollas upp snarast för nu är jag less att känna mig som Agata, 99 fast man bara fyller 21. 21?? Huvva, nyss var jag ju bara 16.
Sitter och tar en paus på jobbet, är helt slut efter allt städande och bråkande med dammsugaren. Jag HATAR den! Och jag hatar sladdar. Den rullar alltid in sig i den 1 km långa sladden, den blåser varm äcklig luft så jag blir svettig, suger för hårt gör den också. Det enda positiva är att den gör rent. Finnas det sladdlösa dammsugare, isf ska jag ha en sån när jag flyttar. Nu hinner jag inte skriva mer, hej då!
Idag ska jag jobba helt själv för första gången, är nervös och orolig för att något ska gå fel, eller att jag ska bli rånad eller dylikt. Huvva.
Dessutom så drömde jag en mardröm inatt om att jag inte kom ihåg vad jag skulle göra före jag öppnar och någon hade bytt ut fusklappen mot något som inte gick att läsa, när jag väl hade fått i ordning på kontoret och går ut i hallen så är hela lokalen fullsatt, kommer aldrig klara av detta själv tänkte jag. Så jag tar fram telefonen och ska ringa en kollega, men hennes nummer finns inte i telefonboken..Allt som kunde gå fel gick fel i drömmen. Hoppas verkligen att det bara är en dröm!
